Om du frågat mig – de senaste 30 åren – vad jag tycker är det löjligaste som finns är – hade jag svarat handväskor. Jag har aldrig kunnat begripa vad det är damerna (det är ju mest damer som har handväskor) behöver ha med sig hela tiden för att klara sin dag. Jag själv har bara min plånbok och mobilen – både går ner i mina fickor. Otaliga gånger har jag ironiserat mina kvinnliga vänner för deras ”vurm” för handväskor.
I dag lästa jag någonting som gör att jag aldrig mer kommer att tycka att damernas handväskor är något att ironisera över.
Läs här – en formidabel hyllningskrönika till alla handväskors ära.
Å andra sidan – efter att ha läst detta – inser jag att jag ännu mindre ”förstår” mig på kvinnor 
Någonstans tycker jag att jag borde kunna lära mig någonting av detta.
Frågan är bara vad?
2 oktober, 2009 klockan 19:06
Efter att jag sett hur handväskan används, har jag kommit fram tilll att handväskan är en kvinnlig uppfinning. Hade en man uppfunnit den hade dragkedjan suttit undertill
3 oktober, 2009 klockan 13:57
När man läser vad krönikören skriver om sina handväskor (kvinnor har märkligt nog FLERA handväskor) börjar jag ana att jag aldrig i livet har känt vad ÅKTA hänförelse är – eller ”total lycka”…
”Mina senaste inköp är en liten svart Mulberry Mabel, en mellanstor ceriserosa Mullberry Mabel och sen tidigare har jag en svart mellanstor Mulberry Bayswater och en Mulberry tote bag i brunt. Dessa väskor innebär total lycka för mig. Jag kan sitta med en väska i knät och smeka den. Välja på morgonen vilken väska jag ska välja utifrån dagens behov och mina uppdrag. Behöver jag ha med mig datorn och anteckningsblock? Då kanske jag ska ta tote bagen. Ska jag ut efter jobbet? Då kanske den lilla svarta Mulberry Mabel är bäst. Vill jag vara cool? Då är nog den ceriserosa Mulberry Mabel som passar bäst.”