När saker och ting förändras är det lätt att jag känner mig vemodig. Så är det i dag för en mycket gammal vän Staffan Sävenfjord – har (med ålderns rätt) beslutaat sig för att ”trappa ner” sin medverkan i vår tidning.
”Jag kommer alltså i fortsättningen att jobba på max halvtid för Tågkompaniet och i övrigt njuta av min folkpension”
Jag vill gärna få berätta att utan hedersmannen Staffan (och Torsten Hallberg) är det ytterst tveksamt om tidningen Bussbranschen hade överlevt sina första år. Staffan kom med mycket tidigt i spalterna – och var en klippa för mig att kunna luta mig mot när det gällde att få in läsvärda artiklar i tidningen.
Eftersom jag själv är en urusel ”journalist” har jag alltid varit starkt beroende av andras kunniga ”pennor” – och i Staffans fall – förstås även hans stora kunskaper om buss- och kollektivtrafik. Någonting som Staffan borde ha fått mycket mer erkännande för.
Men som för alla ”försynta” personer – som inte ständigt står och bullrar om sin egen förträfflighet – blir det inte så mycket, och ofta, som de förtjänar!
Vad kanske inte så många känner till är att Staffan är en ”rolig fan” med en underfundig humor.
Vilket inte minst visar sig på hans blogg som har många trogna läsare – inte minst jag…
Dessutom kan vi alla ju ständigt hitta Staffan på Buss-snack.
Livet förändras ständigt…
Senaste kommentarer