Bjarnes funderingar

Här om dagen fick jag en resekatalog från Favorit Resor som hade den lockande rubriken Resor för själen. Mums – tänkte jag – för det är precis vad jag vill (behöver) få ut av mina resor – som stimulans för min torftiga själ. I går kväll satte jag mig bekvämt till rätta och började botanisera bland erbjudandena i katalogen.
- Italiens praktfulla hjärta. Från medeltid till renässans. Mmmm…
– Antikens odlare och nutidens bönder. En odlares resa med Lars Krantz. Låter lärorikt…
– Musik i Italien. I Italien föddes operan. Magiska stunder med klassisk musik. Låter himmelskt…
- Rivierans trädgårdar. ”Längs den ljuvliga medelhavskusten – Provance – Côte d ´ Azur och Ligurien ligger magnifika trädgårdar med exotiska växter. Mumma…
- Musikens Madrid. Längtar…
- Det genuina Portugal. Vin, gastronomi och kulturarv. Klart lockande…

Så fortsätter det – sida efter sida – den ena resan intressantare än den andra.
Så börjar jag läsa lite mer ingående om de resor jag fångas mest av. Den som skrivit texterna i Favorit Resors katalog kan verkligen få till det och skapa reslust. MEN allt eftersom jag läser minskar min reslust och jag funderar smått förundrad – varför då? – för vad som erbjuds i upplevelser är det inget fel på. Om jag nu ska använda ordet ”fel” i det här sammanhanget så förstår jag snart att ”felet” ligger hos mig själv.
Jag är ingen gruppresenär!

Nix – en urbota tjurig ensamresenär är jag. Om jag nu inte får med mig en medresenär som är som jag. Och de är få – har jag lärt mig under alla mina resor.
Men himlen vare lovad – jag har ett par sådana vänner…

Jag vill inte fösas runt i en takt som någon annan har bestämt. Jag kanske vill stanna och titta (studera, prata om) i 15 minuter på en vackert snidad (utsirad) dörr till en magnifik sal i ett engelskt slott, eller kunna få sätta mig ner en lång stund på en bänk i någon vidunderligt vacker trädgård och få njuta till ”själen är nöjd”. Och jag är ingen vän av dessa ”gemensamma middagar på hotellet” utan finner stort nöje i att få botanisera bland traktens ”matställen”.
Du förstår nog vad jag menar – jag trängtar efter friheten att få uppleva det jag vill precis så länge som jag vill.

Därför är min bil en av mina ”bästa vänner” som bekvämt tar mig precis dit jag vill. Som tålmodigt väntar på att jag ska blir klar med vad jag nu gör innan vi far vidare till nya upplevelser…

Det genuina Portugal – lockar mig. Men i stället för  att – under sex dagar – flyga ner (och hem förstås) och snabbuppleva saker och ting i Portugal sitter jag redan och funderar på just en Portugalresa till sommaren. Jag har varit där två gånger tidigare – trevligt land med god mat och goda viner.
Lite rufft kan den se ut så här.
- Esbjerg-Harwich – och ett par dagar längs den engelska sydkusten.
- Färja Plymouth-Santander (norra Spanien) och så längs norra kusten fram till norra Portugal och så ta mig ner genom landet i lugnt tempo.
Givetvis påläst (hemma) så att jag inte missar de viktigaste upplevelserna…

Hemresa? Tja, om jag (vi) nu inte väljer samma rutt på hemvägen plus en sväng till Wales så kan vi ju välja nöjet att köra den 3500 km långa – Lissabon-Vingåker – vägen hem genom Europa. Och vid gränsen mellan Spanien och Frankrike stanna till på ett café för att ”känna efter” – vill vi äta musslor i Belgien, och Rijsttafel i Holland – eller vill vi ha pizza vid Gardasjön och Wienerschnitzel i Österrike? Friheten att kunna välja för stunden är oöverträffad…
Allt i makligt tempo så att själen hinner med.

Jag ska ta ett snack med brorsan i kväll…
Till sist: