Bjarnes funderingar

Läser en intressant artikel i SvD denna dag – en artikel som handlar om ”Varumärken” – då tänker jag nu på ett företags varumärke.
Jag läser: ”Att ha en tydlig profil innebär ofta att stöta bort vissa för att bli desto mer älskad av andra. Den som är alltför slätstruken glöms lätt bort – och samma sak gäller företag” säger varumärkesexperten Mats Georgersson.

Jo minsann…

Läser också: ”Att ha fiender är ett bra sätt att få igång en diskussion. Om du inte har några fiender, då representerar du ingenting. Och om du inte representerar någonting då kan du inte berätta en historia.”

Aha – där fick jag något att grunna på…
Och du?

Om jag inte har antytt det tidigare så kan jag berätta att jag gillar att göra bilresor. Ju längre desto roligare. En lusta jag bl a delar med min yngre broder Kenneth. För min egen del har det under de senaste 30 åren varit så att jag – min bil och ressällskap – varje år gjort åtminstone tre resor till antingen England – Wales  eller Skottland. Ofta en rundresa till alla…

I lördagskväll satt broder Kenneth och jag och smuttade på en (varsin förstås)  18-årig Bowmore och så kände vi hur det började pirra lite i reslusten och vi frågade oss ”England eller Österrike”.  Det frågar vi oss ganska tidig varje år och de senaste 20 åren har det alltid blivit Storbritannien.
Så funderade vi även denna gång – whisky har den påverkan på oss.

MEN – sa vi båda – INTE EN GÅNG TILL med den jä…a färjan mellan Esbjerg och Harwich. Själva färjan är ungefär lika kul som en Folketshuskväll i Avesta – men det kan man ju ta. Men så är det det där med själva överfarten. När vi kört ombord och installerat oss i hytten går vi förväntansfullt till kvällens första sittning i restaurangen och avnjuter en oftast – överraskande – god middag.

Nöjda och smått dästa omflyttar vi oss till baren längst fram i fören för att stillsamt vilja småprata om ”livets väsentligheter” – över ett eller annat gott glas. Ett skönt sätt att slappna av efter 880 km bilåka från Vingåker till Esbjerg – kan man lätt tänka.

Men lika säkert som solen går upp varje morgon infinner sig snart – en TRUBADUR – som med bara ett par små avbrott – i en så där 4 timmar med sin elförstärkta gitarr och uttjatade ”evergreens” terroriserar oss barbesökare. Fullkomligt omöjligt att föra ett samtal utan att kraftigt höja rösten. Emellanåt småskrika. Hur ska man kunna förtroligt samtala med sin käresta – eller sina vänner?

Allt eftersom tiden går ser man hur apatin sprider sig hos barbesökarna. Och det har hänt mer än en gång att någon väst ”Kan ingen jävel skjuta honom” – eller något lika desperat. Jo – jag har flera gånger – om inte sagt – så tänkt ungefär lika vänliga saker.
Man härdar ut någon timme för att slippa gå ner i hytten och läsa dödsannonserna i Jyllands Posten. Men så småningom tar den läslusten över och man flyr oväsendet. Det finns nämligen ingen annat ställe där man sätta sig ner och umgås med folk där ett stilla sorl är det som förhöjer humöret och smaken på det man dricker.
Varför är så många så rädda för ett av det vackraste ord jag vet – tystnad?

Så – högst förtjusande DFDS Seaways – någon färjetur Esbjerg-Harwich och åter – blir det aldrig mer.
I alla fall inte förrän vi läst dödsannonsen över alla era trubadurer.

Calas-Dover är ingen höjdare det heller – men det tar i alla fall bara två timmar. Men kanske vi på vägen dit, på Autobahn, får möjlighet att testa toppfarten på min bil ett par gånger. Som en liten bonus…

Jag blev för några dagar sedan uppringd av Per I Sundell från Torneå i norra Finland som på sin lugna sköna vackra svenska sade -  ”Jag sänder dig ett mail om en ny Nordisk busshistorisk förening som nu bildats”.
Och så kom detta:

Den första konferensen för de nordiska busshistoriska föreningarna hölls under veckoslutet 18.– 19.2.2012 i Norge. Konferensen inleddes med att bekanta sig med värdsällskapets trivsamma utrymmen nära Oslo. Konferensen fortsatte sedan i Quality Hotell 33’s utrymmen i Oslo under lördagseftermiddagen – kvällen och söndagsförmiddagen.
I konferensen deltog norska Rutebilhistorisk Førening (RHF), Svenska Omnibusförening (SvOf), danska Bushistorisk Selskab och Busshistoriska Sällskapet i Finland (SLHS).
Deltagare:
Norge: Svein Emil Stueland (föreningens och konferensens ordförande), Sveinung Berild, Kåre Karlsen, Liv Mari Kjerstad, Geirmund Revheim, Bjørn Falck Russenes och Ola A. Rangsæter
Sverige: Christian Ljunggren
Danmark: Lars Ersgaard (föreningens ordförande) och Svenn Erik Nielsen
Finland: Jari Kurkinen (föreningens ordförande), Merja Kurkinen och Per I. Sundell
Mötesbeslut:
Internationell busshistorisk takorganisation
·         Man beslöt att grunda en internationell busshistorisk takorganisation, som representerar fyra nationella organisationer.
·         Takorganisationens officiella språk är engelska.
·         Takorganisationens namn fastställs i augusti 2012.
·         Information om takorganisationens verksamhet skickas till Island, till såväl företagare som entusiaster. På detta sätt försöker man hjälpa isländarna att grunda en egen nationell busshistorisk organisation.
·         Även ledande busshistoriska organisationer från de Baltiska staterna och Rysslands St. Petersburgsregion kommer senare att ha en möjlighet att ansluta sig till organisationen.
·         Samarbetsförhandlingar kommer också att hållas med motsvarande trafikhistoriska föreningar.
·         Takorganisationen kommer att hålla 1-2 sammankomster per år. Följande möte hålls i Tammerfors den 17.– 18.8.2012.
·         I mötet deltar 1–2 personer från varje förening (Norge 2, Sverige 1, Danmark 1, Finland 2).
·         Man kommer att utreda möjligheter att anordna gemensamma sammankomster, utställningar och kavalkader.
Föreningarnas tidningar och hemsidor
·         Tidningarnas redaktörer börjar samarbeta genom att utbyta information.
·         De glesbefolkade Norska Finnmarks, Sveriges Norrbotten och Finlands Lapplands områdens information förbättras genom att informera om alla i regionen anordnade fordonshistoriska evenemang på alla föreningars hemsidor.
·         De nordiska föreningarna presenterar i sina tidningar under 2012 ett uppslag om de övriga nordiska föreningarna.
·         Uppgifter om de övriga nordiska organisationerna läggs ut på alla de nordiska föreningarnas hemsidor.
·         Föreningarna skickar sina tidningar till ledarna inom de nordiska föreningarna.
·         Föreningarna publicerar den nordiska takorganisationens mötesbeslut i sina tidningar och på sina hemsidor.
·         Så vitt möjligt kommer översättningar av artiklar i de övriga föreningarnas tidningar att översättas.
·         Reservdelar till bussar kommer att kostnadsfritt kunna sökas efter i de övriga ländernas tidningar och på hemsidor.
·         Personers namn som är ansvariga för reservdelar kommer att utläggas på hemsidorna.
Gemensamma medlemsförmåner
·         Gemensamma nordiska medlemsförmåner kan ansökas hos internationellt verksamma företag, t.ex. oljebolag, reservdels- och verktygsaffärer, besiktningsstationer, hotell-och restaurangkedjor, rederier och biluthyrningsföretag. Medlemsförmåner kan också förhandlas med internationellt verksamma bussbolag.
Finansiering av verksamheten
·         För takorganisationens utgifter försöker man finna en samnordisk finansiär eller andra finansieringskällor.
·         Före nästa möte kommer man att sammanställa ett projektutkast, för att med det kunna ansöka om vidare finansiering.

…fick jag lust att skriva som rubrik när jag läser vårt inlägg på hemsidan som berättar att ”Fördubblingen kostar 40 miljarder”.
Att nå kollektivtrafikbranschens mål med ett fördubblat resande kommer att kosta 40 extra skattemiljarder.Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har räknat på kostnaderna för fördubblingen och konstaterar att samtidigt som fördubblingen kommer att kosta skattebetalarna 40 miljarder, kommer den samhällsekonomiska vinsten att bli fyra miljarder.

Då krävs 40 miljarder mer än idag om året av skattemedel, något som motsvarar en skattehöjning på närmare 1,30 kronor, skriver Ulo Maasing.

Tänka sig.

Fördubblingprojektet syftar till att uppnå branschens mål – att fördubbla kollektivtrafikens marknadsandel – läser jag på Svensk Kollektivtrafiks hemsida. Ett bra mål tycker jag nog. En princip jag sympatiserar med  om – att som företagare fördubbla sin verksamhet. Och vinst!
Så – när jag tänker efter så tycker jag mig ana att även jag har ett fördubblingsmål – för tidningen då. Ska se om jag så småningom orkar samla mig för att omvandla det ”målet” till ett ”projekt”.
Men det förekommer stunder då jag har mina ”dubier” över ”fördubblingprojektet”. Kollektivtrafikens då.
Jodå, jag har nog läst de flesta av dessa tjusiga ”argument” om varför detta fördubblande är till mänsklighetens gagn – för att inte säga överlevnad – slutar vi inte köra bil så återstår bara en framtid för vår arma jord där bara kackerlackor kan överleva. Eller något sånt…
Förresten – vad är felet med det? Varför ska människosläktet finnas kvar – som skitar ner så förbannat?

För all del – jag missunnar verkligen inte de bussföretag som kör kollektivtrafik om deras verksamhet – och vinster – skulle fördubblas. (Gäller fördubblingsmålet även för turist- och beställningstrafiken?)
Men nog skulle jag önska att det kunde ske utan så mycket extra skattepengar.
Att bränna 40 miljarder – för att att få en ”samhällsekonomisk vinst” på 4 miljarder – är f-n i mig inte kattskit!
I min ålder vill jag hellre att de pengarna går till ”äldrevården” med en gratis busstur varje fredag till närmsta bygdegård för kaffe och lyssna på ortens ”underhållare”… 

Hm – undrar hur mycket biltrafik vi skulle få för 40 miljarder.
Fördubblad?
En som i alla fall lyckats ”fördubbla” är bilföretaget Volkswagen som redovisar ett preliminärt vinstresultat – efter skatt – på 15,4 miljarder Euro för år 2011 – mot 6,8 miljarder år 2010.

Den 14 februari hade vi ett inlägg här på vår hemsida som hade rubriken ”3000 nya bussförare behövs bara i år” – som har fått två bussförare att komma med en kommentar.
Louise Pagden skriver bl a detta:
”Nu får det vara sluttramsat ! Jag har tidigare skrivit till många av branschens företrädare utan att få svar på mina frågor. Man målar upp en bild av yrket som inte överensstämmer med verkligheten.., man påtalar en förarbrist som inte finns, och som man inte kan redovisa något underlag för”.
Men också:
”Att locka unga att satsa på en utbildning som yrkesförare.. detta serviceyrke !? med sk omväxlande arbetstider.. är näst intill kriminellt”.

Vad jag förstått så är det många bussförare som är missnöjda med sin arbetssituation med delade arbetspass, hot och våld från resenärer osv. Det är inte utan att jag är benägen att hålla med dem när jag läser deras frustration över läget.

Nåväl – det är en sak. Men jag är en aning förvånad över att ingen bussförare föreslagit en lösning på ”bussförarnas usla arbetssituation”. Jag kan i alla fall inte påminna mig att ha läst någonting sådant.

Det sägs att Apple startades av två grabbar i ett garage och om jag inte minns fel sägs ungefär detsamma om grabbarna som startade Google.
Finns det någon (några) bussförare som har tillgång till ett garage där de kan smyga in för att så småningom komma ut och ge omvärlden en beskrivning på hur ”den perfekta arbetsveckan för en bussförare i kollektivtrafiken skulle se ut”?
För vem kan bättre än en bussförare åstadkomma detta?

Och jag frågar mig också – efter att ha läst de många kritiska inläggen om bussförarnas (i kollektivtrafiken) erbarmliga arbetssituation – Vad i himmelens namn är det som får en människa att välja det yrket?
Vari består den personliga tillfredsställelsen?

Läser att man i Köpenhamn stoppar biltullar. OK – det är ju danskarnas sak – men det som får mig att lyfta på ögonbrynen är följande:
– Våra undersökningar visar att även om kollektivtrafiken i Köpenhamn blev helt gratis skulle biltrafiken i staden minska med blott fyra procent, säger Per Houmann Jespersen vid Roskilde Universitet till Berlingske.

Klart att jag blir jämrans nyfiken på hur den siffran skulle se ut i t ex de tre största svenska städerna.

Dagens genomläsning av DI är som alltid intressant och där finns alltid något som kan ge möjlighet att kommentera. Som:
”Det är nu i bonustider som stjärnmäklare förvandlas till missunnsamma Primadonnor. Bekräftelsen i form av rejäla applåder eller enorma blomsteruppsättningar räcker dock inte långt i de här fallen. Det är bara en sak som räknas – feta bonuskuvert.”

Finns det ”stjärn”människor av något slag inom buss- och kollektivtrafiken? Finns där några Primadonnor? Förekommer bonuskuvert?
Det är ju själva f-n att jag ska vara så okunnig.

I en artikel med stor fet rubrik som säger ”Uppdrag: hitta idéer som kan bli företag” berättas om att industrimannen Rune Andersson ska bli ansvarig för en ny jättesatsning som ska stärka Sverige inom innovation.
Fantastiskt roligt tänker jag ”som gjort för bussbranschen” – och läser nyfiket artikeln.

”Innovationer anses vara ett avgörande område för framtida tillväxt och välfärd”.
Tänka sig!

Läser vidare:
”Vi måste skapa forum där entreprenörer och erfarna företagsbyggare kan mötas så vi får fler företag”, säger Rune Andersson och fortsätter:
”Innovation handlar om nytänkande och om att lyckas kommersialisera en idé.
Tänka sig.

Hm – finns det bussföretagare som vill att där ska bli fler ”bussföretag”?

Så känner jag hur hornen växer fram…
Hur f-n ska man – som privat bussföretag – ha minsta chans att kunna komma på minsta nytänkande idé som skulle kunna gå att kommersialisera inom kollektivtrafiken? Med det tror jag att jag menar – tjäna en oherrans massa mer pengar.

”För en utomstående andas kollektivtrafiken en lika stark air av att ligga rätt i tiden som att år 2012 uppsöka en skolgård och försöka imponera på kidsen med en Nokia 6110 från 1998, komplett med spelet Snake och minne för hela 50 sms”. Läste jag någonstans…

Huga – du – om någon frågar om du vill ha vinterkräksjuka – säg nej…
Det är på smått darriga ben jag stapplat hit till datorn.
Och detta med en stark känsla av tacksamhet över denna stora förvandling från en känsla av ”utskitet äppelmos” till ett växande välbefinnande.

A propos ordet tacksamhet. Satt för tid och tänkte på just det – där jag tänkte att det ”nog måste vara roligt att vara bussföretagare”.
Jag tror nog att jag här mest menar de små privata bussföretagen som huvudsakligen kör turist- och beställningstrafik. För jag kan klart föreställa mig hur mycket beröm och tacksamhet de får från sina nöjda kunder. Och jag förstår också att deras ”stolthet” när de på sina hemsidor kan berätta om den respons de fått från nöjda kunder.

Det måste vara kul…

På Expressens nätutgåva:

Färre fordon klarade besiktningen 2011 jämfört med året innan.
Och siffrorna oroar – handikapptransporter och skolbussar är i sämst skick av alla fordon.

Du märke väl att jag inte tog med de grupperna i vad jag skrev här ovan?

Solen skiner från blå himmel och termometern visar på flera plusgrader vilket gör att humöret närmar sig toppläge…
Kan dock inte låta bli att berätta om en gnällig tanke som kom upp under förmiddagen när jag läste DI Weekend. Håkan Matson, den välkände ”biljournalisten” testar en BMW 520 med dieselmotor. Han är väl så där lagom imponerad av bilen som helhet men direkt kritisk till dieselmotorn – inte bara i den här bilen utan till dieselmotorer rent allmänt.
Så här skriver Matson:
”För mig är en dieselmotor som en allvarsam svensk byråkrat. Oklanderlig och plikttrogen, ständigt beredd att göra vad som ska göras till punkt och pricka, men aldrig med passion och glädje.”

Jag måste ha någon slags hat-kärleks-förhållande till kollektivtrafiken för när jag läste det så mumlade jag för mg själv – ”precis som kollektivtrafiken”.

Matson jämför med en bensinmotor: ”En bensinmotor är mera latinskt lössläppt, temperament och vällust, rent av en smula syndig”.
Inte direkt en beskrivning av Vingåker men där finns fyra ord jag älskar: lössläppt – temperament – vällust – syndig.

Detta om detta. Hade ju för ett par dagar sedan besök av två goda vänner som både är ”i media” där vi resonerade kring medias begeistring av att hänvisa till experter av olika slag. Och många människors märkliga förhållande till kändisar eller framstående personligheter med unika kunskaper.

Tänk, sa A, tänk er att jag äger en musiklokal:
Det spelar ju ingen som helst roll hur duktig och välutbildad en trumpetare är – om hans håg ligger i att få spela ”seriös och allvarlig musik” – när jag i min lokal - vill ge besökarna ”glad-jazz”.
För att det ska bli en medryckande och glad trad-jazz, dixieland krävs det ju att bandmedlemmarna är hyggligt duktiga på sina instrument – och att de tillsammans – med sin spelglädje förmår ge just den där oerhört gungande, medryckande, gladlynta musiken som drar till sig många besökare, som lyssnar leende medan de stampar takten. Kanske rent av spotandansar…”

Det där har jag funderat mycket på. Inte minst när jag tänker på de tidningar jag köper – för att få lite kunskap och information – men det måste absolut serveras på ett underhållande sätt – så jag också får känslan av (njuta av) stor läsglädje.
Kunskap är bra – men berättarglädje är bättre…

…Är ordet jag tänker på när jag läser detta i nyhetsbrevet ”Travel Insider”:
”Nära 200 bussbränder inträffar årligen i Sverige.  Det är 5-10 gånger vanligare med brand i en buss, än i en lastbil och en procent till 1,5 procent av samtliga bussar råkar ut för brandincidenter varje år.”
Vidare:
”Men den som skummar lite på ytan kan hitta visselblåsare som talar om stora, mäktiga och få tillverkare som inte vill rätta till påtalade brister och även en del muttrande om försäkringsbedrägerier vid brand i äldre bussar.
Det finns en det att städa upp även på bussarnas bakgård.”

Det är kanske därför jag flyger oftare än jag åker buss.
Tänka sig…

Flygbolaget Norwegian redovisar – får jag veta i ett mail – en vinst på 122 miljoner norska kronor för helåret 2011 – där man flög 15,7 miljoner passagerare. Imponerande siffror kan man ju tycka.
Den som vill kan ju därmed också räkna ut att flygbolaget därmed ”tjänade” (bara) runt 8 NKR per passagerare.
Dock långt bättre än vad vår ”svenska stolthet” SAS kan redovisa…

Jag gillar siffror – lite trist bara att det finns så få att leka med – och fundera kring – när det gäller buss- och kollektivtrafiken.
Hur mycket kan man tänka sig att Nobina, Keolis och de andra giganterna ”tjänar” per passagerare – sitter jag och funderar smått över. Och undrar om inte de små privata bussföretagen kan redovisa högre belopp.
Tja vad vet jag – egentligen…

Har du en fiol som gått sönder – gör en felanmälan…

Den här bilden – som jag snott från ett barnbarns inlägg i Facebook – gör mig smått tårögd…

Klockan börjar bli ”sen” denna tisdagskväll när jag börjar skriva dessa rader – och utanför fönstren snöar det av bara f-n. Har gjort i flera timmar nu och jag bävar lite inför all jämrans snöskottning i morgon bitti. Dopar mig med ett glas rött…

I morse vaknade jag dyster till sinnet men nu – kl 23.00 – är jag sprudlande nöjd med livet. Det är nämligen så att jag under en lång tid har varit missnöjd med en sak. Har mest gått och varit sur och gnällig över det. Av en händelse blev det för ett par dagar så att jag blev tvungen att åtgärda ”saken” som plötsligt blev ”akut”.
Och jag vill nog i kväll – som den gamle greken Archimedes – du vet han i badkaret – utropa Heureka.

För det som tidigare varit ett långvarigt ältande problem löste sig enkelt bara genom att jag plötsligt kunde se på det hela ur en helt annan vinkel.

Detta om detta. Rubriken antyder att jag ska berätta om – min idol. Som är tjuren Ferdinand. Han som finns med på tv på Julafton. Han som älskar att sitta under en korkek i sina egna funderingar och i lugn och ro få njuta av att ”lukta på blommorna”.

Det har jag gemensamt med Ferdinand – detta att få sitta i mina egna funderingar (på min veranda) – men med den lilla skillnaden att jag i stället för att lukta på blommor hellre vill känna doften av ”nybakade tidningar” som innehåller intressanta, roande, underhållande, tänkvärda, för att inte säga – begåvade texter. DET – är som bomull för själen…

Jo minsann – även en tisdag kan vara till behag…